• Uncategorized

    Svarttröja från Finnskogen

     

     

    En undersökning i hur en tröja från Finnskogen kunde ha konstruerats.
    Projektet är utfört med stöd från Region Värmland.

     

    Under hösten 2024 utlyste Region Värmland ett projektstöd för hantverk under namnet Handkraft 2024. Jag blev en av de beviljade för projektstöd för mitt projekt; Svarttröja från Finnskogen, där jag ville undersöka konstruktionen av en tröja på ett fotografi från Finnskogen.

    Beskuren bild. Fotograf: Nils Keyland. NMA.0091851c. Foto lånat från Nordiska museet.
    Beskuren bild. Fotograf: Nils Keyland. Foto lånat från Nordiska museet.

    Fotografier på ett par från Mangskog i en finsk rökstuga som enligt anteckningarna äter stekt fläsk och nävgröt (kan ev vara bröd som oppas i fläsk). Fotograferat av Nils Keyland 1911.

     

    Kvinnan har på sig en mörkt färgad ylletröja, troligen svart som är väldigt vanligt bland bevarade tröjor i Sverige. Även mörkblå, brunt, grönt och rött förekommer. Tröjan har ett skört med söm i midjan. Skörtet består av 3 flikar på var sida med öppna sprund mellan. Bak på ryggen kan man se att högra ryggsömmen går ner ganska långt ut åt sidan och möter sprundet i skörtet. Det är svårt att se om skörtet är fodrat, men man an antyda en invikt kant på vänster framflik på den högra bilden. På den högra framfliken kan man antyda en infodring i samma tyg som yttertyget. Tröjan skulle kunna vara ofodrad med bara infodring fram alt bara vara fodrar i livet. Högerärmen är uppvikt på båda bilderna och avslöjar att den är ofodrad. Ärmen har ett sprunt på kanske 7cm och har även en uppvikning mitt på överärmen som är sydd kanske 2m in. Om dett är en praktisk efterhandsjustering på en ärm som sytts för lång, en ärvd tröja som justerats eller ett lokalt mode är svårt att säga. Folkliga kjolar har ibland en liknande uppvikning för att hålla ut vidden på kjolen. Det syns ingen söm på utsidan av överarmen såsom det gör på nedre delen, så ev är axelpartiet en egen del. Tyvärr syns ej uringningen och stängningen fram, men folkliga tröjor har oftast en uringning som matchar livstycket utan oftast en ganska djup. Frågan man kan ställa sig är om tröjan har en rund uringning eller en hjärtformad såsom en avmålad tröja från vägsjöfors är liksom livstyckena från fryksände.
    Tillsammans med tröjan bär kvinnan en mörk randig kjol, ett ljust randigt förkläde, en rutig huvudduk och ett blommigt kattunhalskläde med mörk bård. På vänster bild kan man skymta ett bar snörade skor, kanske snörkängor som var vanligt på slutet av 1800 och sekelskiftet.

    Andra tröjor från Värmland och Dalarna

    Innan jag började med mönsterkonstruktionen ville jag givetvis jämföra tröjan med andra tröjor i närområdet. Jag startade med att titta på tröjor i Värmland och sen utvidgade jag till Dalarna och den Norska finnskogen med omnejd. Jag har främst valt färgade ylletröjor, vit- och gröntröjor i dalarna förekommer med men är inte lika relevant i dennas jämförelse. Tog med en grönntröja från Eda då det är så få bevarade i området, och modellen är relevant att jämföra med då det är ett angränsande område.
    Tröjor i folklig dräkt följer för det mesta livstyckets form, vilket i sin tur påverkas av tidens modetrender. På 1700-talet var tröjorna ofta höftlånga med markerad midja men fick sedan kortare skört mot slutet av århundradet. När empiren kom runt 1800 var det inne med väldigt hög midja, varav livstycken och tröjor fick denna korta modell. I många fall så klipptes befintliga livstycken och tröjor av för att anpassas efter modet, detta kan man ibland se spår av i sömnaden. I urvalet av de bevarade tröjorna vi kan se här, finner vi både tröjor av 1700-tal, empir och nyrokokomodell.

    Tröja Fryksände från 1870.
    En äldre finne i Bograngen, Södra Finnskoga 1886
    Grön tröja i schagg från Eda, Jösse hd. Brann tyvärr upp i branden på hembygdsgården i Arvika.
    Svart tröja i kläde från Älgå, Jösse hd. VM.6737
    Brun tröja i tuskaft från Köla, Jösse hd. VM.3880.
    Tröja från Normark. NM.0001405
    Brunsvart tröja från Ekshärad. NM.0253706
    Svart tröja från Norra Ny, Älvdals hd. NM.0041467A
    Svart tröja från Särna, Dalarna.
    Svart tröja Svärdsjö, Enviken, Dalarna.

     

     

    Foder eller icke foder?
    Tröjorna förekommer både med foder och utan foder. Foder i denna typ av ylletröjor görs nästan uteslutande i linne alt hampa. Både svartröjor och vittröjor förekommer utan foder, exempel på detta kan vi se här ovan från Ekshärad samt Särna.

     

     

    Norska tröjor

     

     

    Slutligen så ville jag förstås även jämföra med vad som finns på den norska sidan. Här blev det riktigt spännande! I norge verkar det ha varit ganska vanligt med tröjor med slitsade skört. Här blir det tydligt att den slitsade tröjan inte är något typiskt för finnskogen utan snarare en typisk norsk modell, vanligt förekommande i norra Hedmark och södra Tröndelag.

    Tröja utställd på Valdres museum. Sydd 1903 för Nord-tröndelags bunad.
    ”En Foldöling med sin Kone.”Johann Henrik Senn og Johan F.L. Dreier. Ca 1812. Kvinna i blåtröja. Norra Hedmark.
    ”Bondepige fra Hedemarken.” Akvarell av Dreier fra ca. 1800. Kvinna i blåtröja med långt skört, dock inga slitsar.
    ”En Mansperson fra Salboe med sin Pige.”Johann Henrik Senn og Johan F.L.Dreier. Ca 1812. Kvinna i blåtröja. Södra Tröndelag.
    ”En Mansperson fra Melhus med sin Pige.” Johann Henrik Senn og Johan F.L. Dreier. Ca 1812. Kvinna i kalminklivstycke. Tröndelag.
    ”En Tydaling med sin Pige.” Johann Henrik Senn og Johan F.L. Dreier. Ca 1812. Kvinna i vittröja. Norra Hedmark.
    ”En Guldaling med sin Pige.” Johann Henrik Senn og Johan F.L. Dreier. Ca 1812. Kvinna i gröntröja. Södra Tröndelag.
    ”Mann og kone fra Surendalens Prestgjeldi.” Johann Henrik Senn og Johan F.L. Dreier. Ca 1812. Kvinna i blåtröja.

    Några bevarade tröjor från Norge

    Røros 1840-1880
    Røros 1890 FTT.01459
    Tröja från Röros 1914

     

    Mönster och toile

     

    Tröjan från Mangen skiljer sig lite från de bevarade norska tröjorna. Den har midjesöm och även delade skörtbitar bak i ryggen, samt en uppvikning på ärmen. Baserat på dessa detaljer vi kan se på fotografierna så gjorde jag en första toile.

    Jag utgick från ett mönster på en tröja från Jämtland, som jag anpassat till min storlek och ändrade detaljer till att likna tröjan på bilden. Framstycket på livet gjorde jag i en hel bit som går ända bak till ryggbiten, men la till insnitt från midjan upp till bysten för att passa min kroppsform utan att få veck över bysten. Det syns inte om tröjan på bilden har insnitt fram tyvärr, men det vanligaste är att tidiga tröjor inte har det. Insnitt kan förändra siluetten på tröjan väldigt mycket, därför kan det vara lite känsligt att ta till. En av tröjorna från Röros har två insnitt fram men den är från mitten av 1800-talet och kan ha drag av det dåvarande modet där insnitt fram var vanligt.
    Ärmhålen var ganska svårt att se hur långt ut de gick. Många tröjor har ärmkullen ganska långt ut så jag lämnade den rätt långt ut. Alltid lättare att ta bort än att lägga till! Ärmen gjorde jag i två delar, en ovansida och en undersida, som man kan se att det är på fotografiet. Jag gjorde den 6cm längre, med utdraget på överarmen, för att vika in vecket på lagom höjd. Längst ned lämnade jag öppet för sprundet med hyska & hake.

     

    Ryggsömmen kan man precis se på den ena bilden. Den sitter långt ut mot sidorna och har en mjuk böjd linje mot ärmhålet. Därför bedömde jag att ryggens nedre del bör ha varit ganska brett. Det ser även ut som att skörtet bak är i ett stycke, men det är en tolkningsfråga. De norska tröjorna från Röros har mittsöm i rygen och då även delat skört mitt bak. Tyvärr hittade jag dessa efter sömnaden, annars hade jag övervägt att göra så istället, men det är inte säkert att vår tröja på fotografiet var sydd så.
    Jag valde därför att göra skörtet i två delar fram, och tre delar bak. Skörtbitarnas längd och bredd testade jag mig fram till genom att nåla fast bitar av tyg som jag sedan ritade på och klippte bort allt eftersom och jämförde med proportionerna på fotografiet.

     
    Material

     

     

    Till tröjan valde jag mellan de kläden och vadmal jag hade i lager. Tyget på bilden ser ut att vara ett lite luddigt tyg, nästan noppigt, där man på den uppvikta ärmen kan se att baksidan avslöjar en kypertväv. Så tyget är någon typ av ev ruggad yllekypert. Jag hade ett borstat kläde att tillgå, men den var av aldelles för fin glansig kvalitet, så därför valde jag istället mellan ett mjukt kläde och en mjuk vadmal. Till slut bestämde jag mig för att göra en i varje tyg för att kunna jämföra hur plaggen faller, men till projektet så håller jag mig till vadmalstyget.

     

    Sömnad

     

     

    Under vintern så fick jag en axelskada och kunde inte handsy så mycket som jag önskade, så detta projekt fick bli så maskinsytt som det var möjligt. Hyskar och hakar var det so mfick bli handsytt eftersom dom är svåra att sy på maskin.

    Här nedan kan vi se mina mönsterbitar i livet, med ändringar av axelvinkel och höjd.

     

    Resultat

  • Uncategorized,  Dräkter i Jösse härad,  Folk costume

    Blå blommiga livstycken från Jösse hd.

    Under en tid har jag arbetat med att återskapa ett livstycke från Jösse härad i Värmland, så nära som möjligt de bevarade originalliven i samlingarna på Värmlands museum, men i min storlek och i det tyg jag får tag i som är så likt som möjligt.

    De är sydda i en vackert vävd blå yllebrokad med blommönster – ett tyg som verkligen fångar både ögat och känslan av det sena 1700-talets folkliga dräkttraditioner.

    Den här typen av livstycken förekom ofta i Värmland under 1700-talets senare hälft och in på 1800-talet. Brokadtyger med blå, röd eller grön bottenfärg och mönstrad i en kontrasterande färg med nåra blommor i starkare färger som sticker ut. De var populära bland kvinnor som hade möjlighet att investera i ett finare livstycke – kanske till högtid eller kyrkbesök. Jösse härad verkade ha en rik tradition av färgstarka och mönstrade livstycken, ofta med detaljer som skvallrar om både modeinfluenser och lokalt hantverk. Dess yllebrokader köptes av knallar eller lokala handelsmän, och de importerad from Norwich i England och kom mest troligt via Norge där dessa tyger också var mycket vanliga, och spreds in i Sverige. Förutom de blommiga brokadliven så är det även vanligt med röda livstycken i ylledamast och andra tyger som vadmal m.m. Se mer i mitt projekt: Folklig dräkt i Jösse härad.

    När jag var på Värmlands museum så dokumenterade jag livstyckena samt mätte upp symönster. Livstycket baserade jag på ett av livstyckenas mönster men anpassade och la ut den lite för att passa min storlek. Alla livstyckena var ganska små storlekar, vilket ju är ganska vanligt, då små plagg tenderar att återbrukas och användas sönder i mindre utsträckning, därav är dessa vanligare i samlingar. De kan även ha sparats som ett minne  om de har varit en del av en bruddräkt och man velat bevara den i gott skick efter det. Ofta gifte man sig rätt ung och var då givetvis en mindre storlek än senare i livet. Ett livstycke som visar spår av förändringar och återanvändning är det rutiga livstycket från Eda, som har kapats av och blivit kortare för att passa i det senare empirmodet med hög midja. Längden på de bevarade livstyckena tyder på att vara från sent 1700-tal till tidigt 1800. Under tidigare 1700-tal så var skörten lite längre, detta kan man se tecken på i tex det randiga kalminklivstycket NM.3732 på Nordiska museet.

    Sömnaden gjordes för hand, med tekniker som återspeglar det historiska hantverket: sömmar sydda med lintråd i efterstygn, foder i linne fastsydd med fållstygn läns kanter och ryggsömmar, och till sist handgjorda hyskor och hakar i mässingstråd syddes fast fram med grov lintråd. Brokaden kräver sitt tålamod, det täta ylletyget ger intryck av att vara ganska stadigt, men de tunna ylletrådarna smiter i väg  och fransar sig vid första anblick och är minst sagt egensinnigt att arbeta med.

    Att sy detta livstycke har varit så roligt och också tålamodskrävande med det fransande tyget. Det är något alldeles särskilt med att få återskapa ett plagg som både är vackert och berättar om kvinnors liv, val och hantverksskicklighet för 200 år sedan. Det blommiga tyget gör mig så lycklig, det är så vackert med det diskretare mönstret i bakgrunden och de överraskande färgklickarna av blommor i olika färger, som ett fyrverkeri av blommor och färg.

    Livstycke från Brunskog VM.6697 Foto: Elna Österhof
    Livstycke från Eda VM.17001 Foto: Elna Österhof
    Livstycke från Arvika VM.7590 Foto: Elna Österhof
    Livstycke VM.6594 Foto: Elna Österhof
     ”…som ett fyrverkeri av blommor och färg.”

    Jag måste ta några riktiga bilder på hela dräkten snart. Så länge så lägger jag till bilder från fårfesten där jag ställde upp en docka med min Jössedräkt tillsammans med en skinntröja från Oviken, Jämtland, som jag sytt. Dockan hade dessvärre en lite för stor byst så jag kunde inte stänga upptill, men det var inte så tokigt heller. Det gav ett lite norskt intryckt.

  • 18th century stays,  18th century,  Uncategorized

    Green 18th century Kyoto stays

    Green, green days, green green stays!

    A pair of stays I made 2022. We moved after I made them so it has taken me a while to photograph them and some other things I made. More coming up!

    Since i first saw these stays from the Kyoto costume institutes collection i wanted to give it a try to make them. I loved the swirly pattern going across the front of the stays. Since I am 2 feet tall and a bit bigger than the originals I off course had to adapt them a bit and make them wider. I also skipped the front lacing since I have that on my pink stays and I didnt feel like doing it on these.

    Notice that these stays have shoulder straps in one piece! Not super common… As they usually are attatched with a lacing cord in the front to be ablte to adjust. I cant say that Im a superfan.  They where adjustable for a reason! Haha! But you gotta try.. Since I have a lot of shoulder pain I actually prefer to have without shoulderstraps or the tape solution like on my pink stays that are super easy to adjust if you are unconfortable.

    Green kyoto stays
    Lacing stays

    Materials:

    I used 3 layers of linen for these stays. I did not put any extra canvas layers in the front piece as I wanted this pair to be a bit more soft. If you want a more stiff and straight front you need to add several pieces of heavy canvas and you can also use a wooden busk.

    -Green 185g linen .

    -350g linen canvas.

    -280g linen as lining.

    -4mm plastic whalebone

  • Folk costume,  Uncategorized

    Livstycke sorunda

    På dräktsömnaden på sätergläntan skulle vi dokumentera och mäta upp ett livstycke vi skulle sy upp. Jag valde ett livstycke från Sorunda, Södermanland.

    Privat Ägo.

    Datering: 1830-50.

    Yttertyg i halvylle, randigt på blå linvarp.

    Halvblekt linfoder.

    Sydd med blå lintråd, ca 35/2. Foder sytt med halvblekt lintråd, ca 35/2.

    Jag gjorde lite ändringar, dels så förstorade jag livet lite till min storlek, och dels så ville jag förlänga skörtet fram för att få ännu mer rokoko-utseende på den, samt att jag satt snörningen på det klassiska sättet istället för att få den mer ålderdomliga diagonalsnörningen. Till yttertyget valde jag ett handvävt tyg som var tillräckligt lika. Har köpt det på auktion och har tyvärr inte än hittat vilken dräkt det tillhör, men därermot väldigt många snarlika.

    Till påsk drog jag på mig livstycket för att bli en äkta påskkärring! 😀

    I övrigt en tradition som verkar lite utdöende men som jag hoppas får bli kvar. Folk tycker lite olika om traditionen att klä ut sig till häxa, men för mig känns det som ett sätt att minnas och hylla kvinnorna som dog. Liknande scenarion händer världen över och vi bör inte glömma att det inte var så länge sen det hände här. Kvinnokampen fortsätter!

    Glad påsk!

  • Plant dye,  Uncategorized

    Plantdye with akorns

    The ground outside is currently covered in akorns so I couldnt resist trying to plant dye with them. I wasnt sure what color I would get, maybe brown? I collected a bucket of akorns that I thought would last for a week or so but they dont, they mold so I also collected a bucket of new green ones to dye with both and compare.

     

     
    I did not use any mordant since I didnt have any home yet, and I was very eager to try. Im happy it worked anyway!
    Big pot- Green akorns+ white diamond twill and tabby wool
    Small pot- Brown odl akorns + tabby wool
     
    Akorn dyed fabrics

    What a result! 😀 I was soo exited to see the fabric in the big pot turn brownish pink and when dry a nice shade of vintage pink. In the picture above from left: 

    1. Green akorns-Vintage pink on diamond twill

    2. Brown old akorns- Light brown on tabby wool

    3. Green akorns- Vintage pink (slightly more brown) on tabby wool

    Akorn dyed fabric samples
    Plant dye with akorns
    Akorn dye result

     Afterwards I got the idea that I also wanted to test on a medium gray fabric so I throwed a piece in for a while more but it only got a bit darker on the brown gray side. Now im eager to try with mordant and experiment with other ingredients! 😀

  • Folk costume,  Uncategorized

    Kjolsäck stigsjö ångermanland

    Jag upptäckte att Västernorrlands museum hade symönster… Jag som redan hade sytt livstycke efter bilder på digitalmuseum så gott jag kunde, attans! Köpte både, särk, livstycke och kjolmönster. Jag hade redan sytt kjolen med och där hade jag fått över en smal rand av det fina ylletyget som min mormors mamma vävt, vilket var tur för det ingick inte i kjolsäckskittet. Kläde, kantband och tråd ingick i kitet (lite snålt med tråd lägg gärna till mer om ni någon gång ser detta, fick lägga till egen tråd nämligen). Det var skönt att köpa ett kitt och kunna sätta igång lite fortare faktiskt. Annars brukar jag alltid göra egna mönster då jag tkr det är härligt att ha gjort allt själv men det behöver man ju faktiskt inte jämt göra! Nu var det bara att klippa ut bitarna och sätta igång med min kjolsäck till Stigsjödräkten i Ångermanland!

    Lite kjolsäckar från Ångermanland:

    För att slippa strul och besvär så duttade jag på lite lim på bitarna så dom skulle ligga still. Fritt fram o sy fast!

  • Uncategorized

    Vacation! Dala-floda

    I finnaly decided to have my first proper vacation. We wanted to go on a roadtrip up to Jämtland and back so Alex could see the summer lanscape there. Our trip went through Dalarna-Jämtland-Hälsingland. First stop was Dräktboden (the costume shop) in a little village called Dala-floda. They have one of the prettiest folk dress in Sweden I think, with all their embroidered flowers that they started with in the 1800s when chemical dies got common and yarns in all colors where more easy to get hold on. The costume has alot of colors and alot of flowers.
    At hemslöjden (homecrafts) they have a little shop with second hand dress items, many from the 19th century that has been passed down in generations.
     
     
     
     
    dräktboden-i-Dala-floda
    kråka-dalafloda

    Note the bonnets! A fashion from the first half of the 19th century that for some reason stayed in this region. The outside is covered with cotton tartan and the inside with wool muslin with roses. They also have wool bonnets covered with embroidered flowers and different types of tartan head scarfs for different occasions of the year.

    dala-floda-tröjor
    folkdräkt-dalafloda
  • Folk costume

    Livstycke stigsjö


    Jag ville göra ett nytt livstycke till min stigsjödräkt, nämligen såsom orginalet såg ut. Orginalet finns på nordiska museet och är från ca 1780-1799. Den är gjord i röd kamlott men eftersom det inte direkt går att få tag i nu för tiden så valde jag att göra den i röd kläde, dvs ylletyg i tuskaft. Till foder har jag använt linnetyg på 280g.

    1780 — 1799


    Kamlott var modernt i folkligt dräktskick
    under andra hälften av 1700-talet och speciellt till högtidsdräkt
    eftersom det var ett köpetyg. Ofta bars det i t.ex. ungmorsdräkten.
    -skriver Berit Eldvik

    Till den officiella stigsjödräkten valde man att göra livstycket i grönt tyg med röda passpoaler trots att orginalet var rött. Det gröna livstyckes valde man att använda till flera av de ångermanländska dräkterna. Dessa dräkterna dyker upp lite då och då på begagnatsidor så vill du ha en egen och inte beställa nytt så går det att få tag i.


    Orginalet finns att se på digitalmuseum

    https://digitaltmuseum.se/011023309406/livstycke


    Lite andra dräktdelar från Ångermanland:

    http://www.folkdrakt.se/bild/angermanland/dam.htm

    Orginallivstycket från Nordiska museet
  • 18th century,  Uncategorized

    18th century pockets

    18th century pockets
    I have lost my old embroidered pockets so I decided to make a new pair of some scrap fabric.
    A simple tutorial:
     
    18th century pockets
    1. Draw the pockets on a paper, use the stencil to cut 4 pieces of fabric.
    2. Cut the opening on 2 of the pieces. Use a narrow ribbon to make the edge, I used 12mm cotton ribbon. Sew the ribbon from the outside, turn over and then sew the backside with whipstitch as you do on stays.
     
    striped 18th century pockets
    striped 18th century pockets
    3. Pin the fronts together with the backs and sew them together with the ribbon the same way you did before.
    4. Use a wider ribbon to make the waist band. Pin the pockets to the waistband while you have it on you so you can adjust the placing. Sew the ribbon onto the pockets from the front, turn itover and sew it with whipstiches again all the way to the edges.
     
     
    And done!
     
    18th century pockets
     
    18th century pockets