Finnskogens kläder
På denna sida kommer jag att löpande fylla på med information om mitt projekt Finnskogens kläder.
Händelser
2024-07-11 Hårnäverkurs på Karmenkynna hembygdsgård, Lekvattnet.
2025-07-04 Hårnäverkurs på Karmenkynna hembygdsgård, Lekvattnet.
2025 Svarttröja från finnskogen
2024- löpande. Transkribering och sammanställnings av gångkläder i bouppteckningar.
Projekt med medel från Handkraft Värmland.
Finnskogsdräkt på Instagram.
Svedjefinnar
I Värmlands norra delar började Finnar från Savolax att bosatte sig på slutet av 1500-talet. Dom bedrev något som vi kallar för svedjebruk vilket krävde mycket mark då det innebar att man brände ner en yta av skog och sådde råg i askan. På grund av befolkningsökningen i dessa området i kombination med behovet av odlingsyta valde några att flytta till den den västra delen av landet där det utlovades gratis mark. Finland tillhörde nämligen Sverige under denna period så dessa flyttar var inrikes. Sverige ville befolka gränsen mot Norge för att kunna bevisa att området låg under den svenska kronan med hjälp av skatteintäkter från dessa bygder.
I Värmland bosatte sig svedjefinnarna främst i de nordvästra delarna av länet. Från norra delarna av Jösse härad upp till Älvdals härad. Finnarna tog med sig det vi idag kallar för skogsfinsk kultur. Förutom språket (som bevarades i en väldigt ålderdomlig dialekt) så var det rökbastu, matkultur, vardagsmagi och allt annat som får plats i en kultur. På grund av språket och en del kulturkrockar blev dessa människor något isolerade ute i skogarna. Det kan hända att vissa tom var lite rädda för dessa trolldomskunnniga finnar.
Finnskogens kläder
Då skogsfinnarna hade en ganska isolerad kultur ute i skogarna så ställer man sig lätt frågan om det kan ha varit ett särpräglat dräktskick i området? Skilde sig deras dräkt från de ”svenskar” som bodde där i byarna? Kan delar av den dräkt som de bar med sig från Savolax ha bevarats eller blev dom för influerade av det lokala modet?
I projektet hoppas jag kunna kartlägga de dräktdelar som som finns bevarade samt samla all annan info som fotografier, målningar, texter och övrigt som kan hjälpa till att ge en ledtråd .
En fråga som kommer upp ganska direkt är vilka områden jag ska titta på? Vilka byar och områden ska tas med och inte? Jag har valt att fokusera på Finnskogen inom fryksände, då Älvdals härad har sitt egna dräktskick. Mangskog har jag valt att ta med trots att det hör till Jösse härad, då det var mest skogsfinnar där. Vitsand är de område jag har varit mest osäker på om det ska med eller ej. Jag låter dräktskicket avgöra om det finns några dräktgränser eller ej.
”Finnen är till sitt yttre utmärkt af sin korta, något satta växt, genom sitt breda ansikte, sitt rödaktiga, i stripor hängande hår. Hans drägt består af grå vadmals-knäbyxor, frack (likaledes af grå vadmal) med långa smala skört, och som framtill ihopfästes ej genom knappar utan med häktor. Hufudbeklädnaden är antingen en hög af mörkrödt yllegarn bunden toppmössa, eller en liten hufudet tätt omsluten ”hätta eller”kollmössa” hopsydd av 8 stycken trekantiga röda och blå klädeslappar. Denna kommer sällan af hufudet, utan sitter finnen med den på sig inne uti den varma rökstugan eller pörtet.”
Från Wermland och Dalsland. Uppteckningar 1845 av Ferdinand Ludvig Borgström
”De hade aldrig några knappar i skjortan förresten, utan de hade ett band, som de kunde dra till. För övrigt var de klädda i vadmal och knäbyxor använde de länge.”
-Uppteckning efter Jöns Jönsson 1927 Vitsand
Kyrkkläderna
De hade som sina bästa kläder på sig, då de gingo till kyrkan, svarta kläder, men annars hade de vita kläder av vadmal.
Kvinnfolk hade blommor på bröstet, så att de voro riktigt fina.
Men förr i världen hade karlarna knäbyxor och fem knappar, blnka sinkknappar. ”Men då pojkarna fick i Hollandstorp, blänkte knapparna på deras ben”, sade Puron Juho.
Johannes Johansson, f. 1859 Juhoila, Ö. Mulltjärn 1937
En gammal man berättade hurusom han en gång mötte några kvinnor, som bara i särken gjorde en promenad mellan Långsjöhöjden och Käcketorp. Några unga kvinnor berättade en annan, voro i badstuga då en bekant körde förbi deras gård. Som de hade något otalt med den vägfarande sprungo de ned till vägen för att språka med honom utan något annat att skyla sin nakenhet med än björkriset, varmed de skulla piska sin kropp.
Byxor användes icke på barnen förrän efter 15 års ålder. I korta koltar och barfota sprungo de långa vägar, glada att slippa de sträva vadmals- och skinnbyxorna.
Tre resor i Värmlands finnbygd: 1871, 1905 och 1907. Torsten G. Aminoff, Lauri Kettunen, Väinö Salminen. s.36 samt 156
De hade aldrig några knappar i skjortan förresten
utan de hade ett band, som de kunde dra till. För övrigt var de klädda
i vadmal och knäbyxor använde de länge. Förresten språkade de finska
så att det smattrade om, ifall de var flera i sällskap.
Jöns Jönsson(informant), 1927, Vitsand
Livstycken & västar
I finnskogen finns det tyvär inte mycket att gå på när det kommer till livstycken. I fryksände socken finns det ett flertal bevarade livstycken med hjärtformad uringning. En av de bevarade sticker ut med sin runda uringning; NM:117589. Denna kommer från Dalgostorp, men det finns två sådanna och jag har inte kunnat hitta vilken av dom den tillhör. Torsby eller Lekvattnet i finnskogen?
Vet du något om detta får du gärna maila.
När det kommer till västar så finns det två röda 1700-talsvästar och två 1800-talsvästar i ylle bevarade, samt en brudgumsväst i siden.
Läs mer om Värmlands livstycken här.
Klänningar
Klänningar gör en återkomst under 1800-talets början. I folklig klädsel sys livstycken ihop med kjolar, ofta randiga, och ibland i skinn, se nedan; NM.0088760.
I modedräkten används klänningar med ärmar, vilket senare upptas även i det folkliga, ofta rutiga ylleklänningar. Senare övergår man till modeklänningar rakt av, speciellt svarta söndagsklänningar.
Byxor
I finnskogen brukades ofta knäbyxor utan knäspännen. Långbyxor börjades användas någon gång under 1800-talets första hälft.
Tröjor & rockar
I folkliga dräktsammanhang så använder man order tröja på det vi idag oftast kallar kofta eller jacka. Tröja användes både an kvinnor och män, speciellt under 1700-tal och tidigt 1800-tal. Dessa kunde ofta vara blå, gröna eller svarta, ibland randiga.
Männen använde även rockar i vadmal som oftast var grå under 1700-talet och svarta under 1800-talet. även rockar i fårskinn användes, med håret innåt.
Tangen
De voro rätt nätt klädda i små svarta tröjor, efter Värmländska sättet.
Carl Axel Gottlunds dagbok 1821, s.137
Denna notering av gottlund tyder på en skillnad mellan de svenska och norska tröjorna. På vilket sätt framgår tyvärr ej.
Svarttröja från Finnskogen
En undersökning i hur en tröja från Finnskogen kunde ha konstruerats.
Projektet är utfört med stöd från Region Värmland.
Under hösten 2024 utlyste Region Värmland ett projektstöd för hantverk under namnet Handkraft 2024. Jag blev en av de beviljade för projektstöd för mitt projekt; Svarttröja från Finnskogen, där jag ville undersöka konstruktionen av en tröja på ett fotografi från Finnskogen.
Läs mer HÄR.
Huvudbonader
I fräksände, fryksdalen och älvdals härad är hårnävret en vedertagen huvudbonad för kvinnor. Hur pass utbrett detta var i Södra delarna av finnskogen håller jag på att utreda, förhoppningsvis med hjälp av bouppteckningar. Ett omålat hårnäver från Vitsand finnsbevarat, övriga kommer från Älvdals härad.
Några bindmössor och ett stycke finns bevarade. Även bindmössor vs hårnäver i området kräver utredning. I området bodde både ”svenskar” och skogfinnar, är detta något som markeras med huvudbonad? Kan andra aspekter påverka, såsom socioekonomiska skick?
Herrarna använde både kilmössa, keps och hattar. Även toppmössa näms i källor.
”…Hufudbeklädnaden är antingen en hög af mörkrödt yllegarn bunden toppmössa, eller en liten hufudet tätt omsluten ”hätta eller”kollmössa” hopsydd av 8 stycken trekantiga röda och blå klädeslappar. Denna kommer sällan af hufudet, utan sitter finnen med den på sig inne uti den varma rökstugan eller pörtet.”
Övrigt
Bouppteckningar
Kommer snart…
Arbete med bouppteckningar år 1700-1870 pågår.