Folklig dräkt i Jösse härad
Varför har jag valt att sätta mig in i Jösse härads dräktområde?
För några år sen ville jag sätta mig in i Värmland dräktskick men upptäckte snart att det var lite svåråtkomligt. På nätet fanns det mest information om komponerade dräkter, men jag är ju mer intresserad av orginaldelar. Jag ville förstå dräktskicket där bättre. Fanns det särpräglade drag i dräkten? Eller hade ett mer folkligt mode brett ut sig? Vad bars när och hur? Och framför allt så önskade jag att det fanns foton på dräktdelarna. Jag bestämde mig för att försöka komplettera inventeringen genom att kartlägga var alla delar fanns, dokumentera och dela med mig av materialet digitalt för att förhoppningsvis bidra till ett större intresse i våra folkliga dräkter.
Under 1900-talet har man som tur var gjort dräktinventeringar, så i hemslöjdens pärmar fanns det både listor och många katalogkort med vackra akvareller på plagg. Många plagg var i privat ägo, och är nu svåra att veta vart de finns. Ofta slängs plaggen tyvärr när de ärvts och ingen vet vad det är för något. Resterande plagg finns på Värmlands museum, Nordiska museet och ute på hembygdsgårdarna.
Socknar
Värmland tillhör alla kyrksocknar ett härad. Jösse härad ligger runt staden Arvika och gränsar mot norge. I jösse härads norra delar börjar finnskogen (detta kommer jag återkomma till), de södra delarna gränsar mot Nordmarks och Gillberga härad och östra delarna mot Stora Kil och Grums härad.
Socknar i Jösse härad:
- Bogen
- Eda
- Gunnarskog
- Ny (ej att förväxla med Norra Ny!)
- Köla
- Älgå
- Arvika
- Mangskog
- Högerud
- Brunskog
- Boda
”Thet tredje slaget, som wi här upföra, är en bonde och hans hustru från Jösse härad och Kiöls gield, hwilken ort man framför the andra ther å orten nämner, emedan thet folcket hafwa af urminne tider intet hafft tilfälle at lära några nya maner til klädedrächter. Ty förutan prästeståndet hafwe ingen bodt ther af the andra stånden, utanbara bondeståndet, man effter man. Manfolckens kläder äro antingen stackota tröjer af swart walmar, räckiandes litet neder om midian, smala byxer, jämväl af swart walmar, en liten swart myssa på hufwudet, med fergade band öfwersatt, et bälte af läder omkring lifwet, whar på hänger knifzslidan och kistnycklerne. Qwinfolcken hafwa stackota och trånga tröjer, som räckia allenast till midian, ther omkring the bära et bälte af silfwer, messing, ten, eller af något annat wackert band, alt som the kunna hafwa råd til. Hufwudet betäcka the med et linkläde, som kallas hufwudkläde, en swart eller randig sammetz eller sidentygs wif, then the fästa med knapphål omkringhalsen som täcker hakan och stundom hela ansichtet, när de så willa, at thet icke skal brännas af solen.”
Erland Hofsten 1717.
Obs! När man tittar på digitalmuseum efter plagg så får man vara nogrann med att kolla ursprunglig ort. Ofta så har man råkat blanda ihop Ny socken i Jösse med Norra ny i Älvdals härad, och därför lagt in plagg på fel ort. Man får läsa nogrant i texten efter ledtrådar samt kolla på bynamnen. Detta har tyvär även lett till fel information i böcker.
Livstycken
Livstycken av alla dess slag är ju mitt favoritämne så jag började givetvis där.
Det mest kända livstycket från Jösse är mest troligt det randiga kalminklivstycket som används i Jössedräkten. Detta livstycke finns på Nordiska museet. Den är det liv som såvitt jag kan se, har längst skört. Detta är troligtvis rester av det längre 1700-talsmodet, då livstycken ofta var långa. Kalmink är glättade ylletyger som oftast importerades från Norwich i England. Dessa randiga kalminker var egentligen ämnade som möbeltyger m.m. men blev oerhört populära i sverige till livstycken och västar. Metoden är tyvärr bortglömt och det går ej att köpa sådant tyg idag. Försök med moderna metoder är dock på gång från olika håll.
På Värmlands museum finns dessa fantastiska blå blommerade livstycken som jag är helt betagen av. Så vackra! Detta tyger är troligtvis också från Norwich och har sedan förmodligen kommit till Värmland via Norge. Både import av tyger och tygsmuggling var vanligt förekommande då dessa var så dyrbara. Ofta kunde man köpa sina tyger av knallar, dvs vandrande försäljare. Det finns även två akvareller efter livstycken i röd yllebrokad, se bilder längre ned.
Även röda livstycken är mycket vanliga såsom på många platser i landet. Dessa förekommer både i vadmal och i finare damasttyger.
De rutiga livstyckena är lite intressanta. När jag dokumenterade livstycke 7055 på Värmlands museum från Köla i Eda socken, så noterade jag att den både hade en lagning mitt på ryggen längst ned samt hade en märklig ”infodring” på hela 2mm i ryggen. Det finns ingen anledning att göra en infodring på 2mm därför är det mer troligt att det är rester från infodringen på ett före detta skört, precis som på de andra livstyckena varav de flesta är i exakt samma modell. När empiren kom skulle livstyckena vara korta och då kunde man klippa bort de långa skörten. Infodring på skörtet bak finns på flera av de andra livstyckena och därför drar jag slutsatsen att detta är den nu 2mm restrerande infodringen på det rutiga livet.
Övriga: randig ylle (troligen halvylle), linne, samt siden.
En del av de plagg som fanns på Sågudden i Arvika gick tyvärr förlorade i branden som skedde där. Hoppas på få möjlighet att reda ut vilka som finns kvar.
Till sist slänger jag även in detta märkliga skört från 1700talet. Även denna i kalmink, men den ser ut att vara återanvänd från ett tidigare plagg. Hur den bars är lite oklart. Knytanordningen gör att den passar bra i midjan, kanske var den tänkt som en förlängning av ett livstycke eller tröja?
Har du någon aning får du gärna höra av dig.
Västar
De bevarade västarna är alla från 1800-talet. Några är från 1800-talets första hälft, ca 1820. Dom är högt avskurna i midjan och har ståkrage. Sen har vi även västar som har krage med slag samt med rundad krage. Tygerna i västarna är tyger som kläde, kattun, tryckt ylle, randig ylle, sidenbrokad och sidensatin.
Skjortor
Det finns flera herrskjortor bevarade på Värmlands museum. De är av vanliga modeller som också används på andra ställen; såsom slät med krage, rynkad krage med spjäll, samt en av senare modell med lapp över halssprundet (3806).
På digitalmuseum finns det två skjortor bla. som är fel inlagda under Ny socken, istället för Norra ny socken, så man får läsa noga i texter så att man inte tittar på fel plagg.
Särkar & överdelar
På särkfronten finns både särkar och några överdelar. Några av överdelarna är bortsprättade, dvs har varit en överdelssärk från början.
Särk- Lång särk i ett stycke.
Överdelssärk- Särk sydd med en överdel och en nederdel. Nederdelen ofta i grövre tyg.
Överdel- En kort skjorta som bars ovanppå en hängselsärk.
Särkarna & överdelarna 21650, 21651, NM.0143260 samt några av de på akvarellerna är alla rynkade på samma sätt; med rynkning bak i nacken samt fram på halslinningen. Flera har broderier över axlarna.
I brunskog finns en rynksärk som är intressant. De är annars vanligare nere i Skåne.
Kjolar
Kjolarna i jösse ska ha varit svarta med röda ränder. Det finns tyvär inga gamla kjolar bevarade såvitt jag vet just nu. Två sekelskifteskjolar finns dock, en på Värmlands museum och en på Nordiska museet som kan ge en liten bild av hur dom kan ha sett ut. Dessa är gjorta i svart kläde. På andra orter är även vadmal och halvylle vanligt i svarta kjolar. Hade varit otroligt roligt om det finns någon jössekjol i privat ägo!
Det sägs att ogifta kvinnor hade 3 ränder, och gifta kvinnor bar 5 ränder. Idag använder man antingen flätade band av yllegarn eller vävda band. Då vi inte har någon bevarad kjol kan vi tyvärr inte se om något eller båda av alternativen använts.
Klänningar
Klänningar börjar bli populärt att använda ca 1830-40. Livstycke och kjol byts ut mot en hel sk. klädning. Ibland kunde man få en ny klänning i lön som årsbetalning, en sk. löneklänning.
Vid bröllop kunde man bära en klänning som bas (senare ofta i svart) och sedan pynta med spetsar, sjalar, sidenband, pärlor och pappersblommor.
Rutigt ylletyg är vanligt för denna typ av klänning men även andra mönstrade finns såsom VM.6691 som har ett tidstypisk tryck med prickar och i bakgrunden en imitation av moirepressat mönster som kan ses på pressade yllen och sidentyger. Tänk vad otrolig modern den som bar denna klänning måste ha känt sig!
Förkläden
Det finns få förkläden bevarade från Jösse; ett förkläde från 1700-talet i kattun och 3st sidenförkläden från mitten av 1800-talet.
Tröjor & andra ytterplagg, dam.
Tröjor finns i varierande modeller. Svarta tröjor är mycket vanliga över hela sverige, och en sådan kan vi se från Älgå socken, sydd i svart överskuren kläde. Den finns även en kort brun empirtröja, ca 1795-1810, skinntröja från 1840 med vågiga stickningar, och en grön tröja i ylleschagg (dvs långhårig yllesammet) som tyvärr ska ha brunnit upp i branden på Sågudden i Arvika.
Det finns även en mycket egendomlig kappa från Eda; som användes av bruden Marit Olsdotter från Tälle by, när hon gifte sig med bonden Thol Hansson i Eda 1769.
Rockar
De bevarade rockarna från Jösse härad är av bonjourmodell, men med en karakteristisk detalj bak med små veck på mittenskörtet. Denna typen av rock är från mitten av 1800-talet och är gjort i vadmal eller kläde. Fodret är vanligtvit i bomull eller linne. De flesta är utan fickor men en av dom har dolda fickor.
Även här har jag fått vara nogran med att kolla ursprunglig bruksort på rockarna då de precis som andra plagg ibland är inlada under Norra ny på digitalmuseum. Man får läsa i texten efter ledtrådar samt kolla på bynamnen. Hittils har alla av denna modell tillhört Jösse härad vad jag kan se.
På brunskogs hembygdsgård fanns även denna rock av samma Jössemodell som de andra. En helt handsydd rock gjord i växtfärgad svart vadmal som börjat bli lite grön. Foder i linnekypert.
”Så såg en Edagubbe ut på 1700-talet.”
"Så såg en Edagubbe ut på 1700-talet."
Av en slump hittade jag en teckning på nätet där det stod att den var ritat efter ett fotografi på en man i dräkt från Jösse. Efter lite letande hittade jag till slut orginalet och kände genast igen rocken och mössan! Det var ju rocken med de lila detaljerna! Dräkten kommer från brudgummen Thol Hansson som bar denna dräkt på sitt bröllop 1769. Fotografiet är dock givetvis taget under 1800talet när kameran är uppfunnen. på bilden är Thol Nilsson, född 1820. ”Tröja och mössa efter min farfar Thol Hansson… Käpp från samma tid, benkläder något yngre.”
Bilderna lånade av History of world photography.
Byxor
De byxor som finns bevarade är gjorda i sämskskinn. Sämskskinn kunde göra från olika typer av hudars som älg, hjort m.m. Knapparna är oftast i mässing.
Brudgumsbyxan från Brunskog finns på hembygdsgården. Dessa är i en väldigt liten storlek med hög midja. Endast någon enstaka knapp var kvar, i olika modeller. Troligen har man tagit loss dom och återanvänt dom. Skinnet i byxan var naturvit och väldigt tjockt och stelt. Byxan har en bred lucka precis som de andra på bilderna, och har laskningar fram på luckan.
Huvudbonader
”…Den gamla Jössehärads-drägten sålunda: ”Manfolket bära svarta jackor, gjorda på ett eget sätt, med remsor af klädeslistor till midjan, gröna blå eller bruna; stora utsydda skjortkragar, utan halsdukar. Qvinfolken: svart kappa och tröja, gördel om lifvet, beslagen med silfver-, metall- eller tennbrasor, lärfshufva på hufvudet; men pigorna bar hår, flätadt, lindadt med vackra band, som stundom hänga nedåt ryggen, stundom äro hopvalkade som en krans eller krona.” Karlarne byttja ännu sina svarta jackor eller korta rockar af egen snitt, men qvinorna hafva deremot i sednare tider helt och hållet bortlagt sin vackra drägt. Ännu 1810-15 fick man se qvinfolken bära sin national-drägt och sederna voro ännu så rena, att ingen Jössehärads-jänta som ej längre var mö, vågade komma till kyurkan med den röda hufvudbindeln kring håret; ty hon visste då med säkerhet, att de öfriga flickorna skulle offentligen fråntaga henne denna vackra symbol för oskuld. Men sedan Arvika köping blev anlagd, har icke allenast en gränslös lyx spridit sig derifrån,utan och ett förskräckligt sedeförderf.
…Drägten i hela detta härad är svart och sticker bjert utaf emot Nordmarkingens ljusgrå.”
Det finns många bevarade sk. linnehattar och spetshattar. Tyvärr har jag inte hittat några källor på hur man bar håret under, men det är troligtvis någon form av uppombindning; vilket stöds av texten ovan och att det är vanligt landet runt. Tyvär nämner texten inte mössorna. Uppombindning är flätor eller hår som är lindat med band som sedan knyts runt huvudet eller inågra fall bak på huvudet beroende på hur huvudbonaden skall se ut. Längst upp på bakhuvudet klipps en ruta ut ur tyget och sys ihop platt eller rynkat. Till sist rynkas den i nacken, ibland ihopsytt och ibland med band som drar ihop mössan. Många av dom är prydda med spetsband framtill.
Linnehattarna är klippta i ett stycke med framkanten invikt.
Huvudbonaderna är ofta det som har lagts bort först för främjandet av modets hårfrisyrer. Den moderna människan känner sig inte alltid bekväm i huvudbonader som var standard förr.
Här nedan valde jag att visa alla hattar bredvid varann för att kunna jämföra formerna och storlekarna med varann. Liknande linnehattar, ibland kallade kärringhattar, finns från tex Dalarna. Deras hattar är längre i formen och skall sticka ut över ansiktet.
Linnehattar
Spetshattar
Spetshattarna är intressanta. Dom har samma form som linnehattarna och dras åt i nacken med smala band. Tyvär vet jag inte heller här hur håret har burits under, om det har varit något mer mellan håret och hättan? Det skulle i alla fall vara vackert att se spetsen i kontrast till håret.
Efter lite rådfrågning med en av Värmlands hemslöjdskonsulenter Kajsa Stinnerbom så kom vi fram till att det nog är gjorda med pinnspetsteknik, en 5000 år gammal teknik. Det är samma teknik som när man gör fisknät, och sedan broderar man ovanpå. Vill man prova tekniken så finns förvånandsvärt många videor på youtube, det mesta på franska, spanska och portuguisiska. Fillet netting eller filet lace kallas det på engelska eller filet brodé på franska.
Youtubevideo som visar pinnspets
Övriga hattar
Bland övriga hattar och mössor finns det lite av varje. Kilmössor/trindmössa för herrar, hög hatt till kyrkan, pälsmössa och bindmössor för damer som är vanliga landet runt. Till bindmössorna bärs ”stycken” som är broderade i tyll eller enklare i linne.
Halskläden
I Jösse härad finns det ett stort antal bevarade halskläden, huvuddukar och sjaletter. Dom är gjorda i kattun, vit bomull, siden och ylle.
De rutiga huvuddukarna är ett vanligt vardagshuvudplagg som använts i hela landet. Dom kunde dels vävas i hemmet men även köpas av knallar. Även andra sjalar i siden m.m. kunde köpas av knallar och är därför inte platsbunda i sin design.
Tamburbroderade halskläden är vanligt från första halvan av 1800-talet. Det kan vara vitt på vitt eller färgat garn på vitt.
Bröllop
Allmogens bröllopskläder ser lite annorlunda ut än dagens vita dräkt. Det vita klänningsmodet blev på modet efter att drottning Victoria av England gifte sig i vitt, och spred sig i Sverie ungefär från sekelskiftet och framåt. Innan dess var det vanligt att efter 1800talets mitt ha en svart klänning som bas, eller blå som denna klänning från Brunskog, som sedan dekorerades våldsamt med pärlor, sjalar, band, silversmycken och ofta pappersblommor. Jag har tyvärr inte hittat några tidigare källor på bruddräkt, men vi får se om det dyker upp något! Oftast följer bruddräkten det folkliga modet men dekoreras ovanpå med krona, band m.m.
Det finns en del målade bilder på vad som troligtvis är brudar och brudpar innuti kistor. Dessa målningar är från 1700-talet och kan förstås vara en konstnärlig tolkning av dräkten där även konstnärens tillgång till färger kan påverka resultatet, men de kan ändå kanske ge en hint om hur bruddräkten såg ut under perioden. Har tyvärr inte fått tag på fotografen ang copyright så ja länkar här till digitalmuseum.
Det var även vanligt med vita handskar i skinn eller stickade bomullshandskar, ofta rikt dekorerade med brodyr. Här nedan kan vi se ett flertal vackra bevarade brudandskar.
Bruddräkten var ofta något som lånades ut av prästfrun. det kunde vara hela dräkten med klänning, krona och alla accessoarer eller så hade bruden fått nya fina kläder och lånade endast accessoarerna.
Övrigt
Sockar, handskar, knäband, pännen m.m.
Återskapade plagg
Rutigt livstycke
Tyckte mycket om det rutiga lilla livstycket. Den känns enkel och vardaglig men fin. Tyget köpte jag av Britt-Marie på hemvavt.com, som hade vävt upp tyget. Livstycket är endast breddat.
Jössekjolen gjorde jag av en gammal antik kjol i kläde från Dala-Floda vars blomlist var bortsprättad. Sydde på en rand liknande kläde och täckte skarven med rödd band. Det sägs att ogifta skall ha 3 rader band och gifta 5 rader. Har dock tyvär inte hittat någon källa än på detta. Får se om det dyker upp!
Till ”outfiten” tog jag mitt lila förklä då det vita kändes lite för uppklätt till detta. Ett randigt bomullsförkläde hade nog funkat bra med såsom på bilden längst upp till höger på denna sida.
Blåblommiga livstycken
Sen till mina favoriter; de blåblommiga livstyckena. Se de övriga under ”livstycken” länmgre upp. Dessa är gjorda i fantastiska ylletyger som importerades från Norwich. Eftersom hela 4 stycken finns bevarade samt liknande i andra färger så måste dessa ha varit väldigt populära!
Har inte fotat den på än, men det kommer.
Jössehärsrock
Jag har även återskapat en Jössehärsrock från Brunskog, tillsammans med byxa och brudgumsväst. Rocken är sydd i grov vadmal med foder i linnekypert och klädda knappar. Som alltid är det en utmaning att återge svarta plagg på bild!
Byxan är sydd i mollskinn, då sämskskinn är svårt att få tag på nu för tiden. Västen är tillverkad i rött kläde, fodrad med linne och dekorerad med svarta bomullssnören i stället för ullsnören som västen hade. Både väst och byxa har mässingsknappar.
Komponerade dräkter
Under 1900-talet har vi haft fler dräktvägor där dräkterna har blivit populära. Det fanns en önskan om att ha en uniform dräkt, en för varje socken. Man ville känna tillhörighet med sin bygd, och känna igen var dräkt. Inom hemslöjden skapades dräktkomitéer i varje län som tog emot ansökningar och utsåg vilken dräkt som skulle bäras. I vissa områden fanns redan tydliga dräkter såsom i bla Dalarna och Hälsingland, men i de områden där man inte haft något tydligt dräktskick, eller väldigt tidigt slutat med dräkt; så utsåg man en dräkt baserad på bevarade plagg, bevarade tygbitar, beskrivningar, bilder eller rent av skapade en helt ny om sådant inte fanns.
Att välja ut en dräkt per socken möjligjorde försäljning av material till var dräkt, då det inte var så många olika tygsorter att välja på. Att väva upp en kjolrand är ju enklare än att göra flera. Hemslöjden gjorde även standardmodeller för plagg som inte fanns bevarade; såsom livstycken, mössor och västar.
Bestämmelserna omdräktskicket gjorde även att utsvävningar till andra plagg blev lite tabu, då det ansågs som inkorekt, trots att många områden har många bevarade plagg och historisk inte lika strika dräktregler som de områdena med uniforma dräkter. Hemslöjdens ord blev en lag man inte fick avvika från. Idag så har denna tanke börjat släppa och man kan både glädjas åt sin komponerade dräkt och även nörda in sig i dräktvärldens stora utbud.
Överlappande områden
Till sist vill jag skriva om överlappande områden. När man tittar på ett dräktområde så är det ju av intresse att även titta på angränsande områden. Vilka likheter finns och var går dräktgränserna? Dräktgränserna följer inte alltid härads- eller sockengränser.
På var sin sida om Jösse härad ligger Fryksdalens härad och Nordmarks härad. Hur ser det ut där?
När jag sökte efter dräktdelar från Finnskogen, och letade bland fotografier, så hittade jag bilder från Mangskog på kvinnor i dräkt med de livstycken som är typiska för Fryksdals hd. Nils Keyland som arbetade åt Nordiska museet med att samlad ihop föremål var själv från Bjurbäcken i Mangskog, och tog en hel del bilder där när han åkte runt och samlade ihop saker. Han fotade både kvinnor och män ”i arbete”, om än poserande men ändå för att visa upp hur det brukade se ut.
Kvinnor från Bjurbäcken ,Mangskog, i livstycken av modellen som är vanligast i Fryksdals härad.
De flesta som bodde i Mangskog var skogsfinnar, vilket kan ha påverkat dräktskicket. Kanske hade man mer kontakt med andra finnättlingar norrut i finnskogen som man hade mer kulturel anknytning till. Kläder kan både knyta ihop en grupp och även särskilja gruppen från andra. En tydlig markering av tillhörighet.
Bilderna är dock tagna 1911, och vi kan tyvärr inte i nuläget veta (om inte mer information dyker upp) om kvinnorna på bilderna verkligen fortfarande använde folklig dräkt, eller om dom uppmanats att bära ålderdomlig klädsel, vilket man ibland gjorde för att fotograferas. Om dom uppmanats till det kan hända att dom lånat in kläder till ändamålet.
Men om vi förmodar att kvinnorna på fotografierna bär sin egen dräkt; livstycken av fryksdalsmodell, så kan vi bokstavligen måla en karta, en livstyckskarta, för att jämföra områdena. Se bild nedan.
Karta över livstycken och liv i västra Värmland
För att på bästa pedagogiska sätt förmedla livstyckenas geografiska områden; så har jag målat denna livstyckskarta. Då vi utgår från Jösse härad i detta projekt blir jössemodellen ”modell a”. Detta är ingen officiell idelning, det är bara ett sätt för mig att dela upp dom.
Modell A- ”Jössemodellen”. Denna modell finns i både Jösse härad och i Nordmarks härad. Modellen var från början lång under 1700-talet (se 2511) och blev sen kortare.
Modell B- Fryksdalsmodellen. Dessa livstycken är korta i livet och har en hjärtformad urringning. Inga äldre exemplar finns bevarade som kan visa på modellens utveckling. Mest troligt var även dessa längre, i liknelse med det röda rasklivet nere till höger under modell c.
Älvdalsmodeller:
Modell C- Luckmodellen. Livstycken med ”bröstlapp”/lucka. Finns både som långa och korta livstycken samt som livkjol.
Modell D- Överlappsmodell. Livstycken som överlappar mitt fram på samma sätt som modell B, men har rund urrigning istället för hjärtformad som i Fryksdals hd.
Modell E- Livkjol med långt liv. Denna modell verkar främst finnas i Dalby vad jag kan se hitills.
Modell F- Livkjol med kort liv och rak stängning fram. Modellen verkar finnas i Norra finnskoga samt i Nordmark.
Andra plagg i det överlappande området
I mangskog finns det andra plagg som faktiskt används i resten av häradet; tex jössehärsrock och trindmössa. Dock är dessa plagg från byn Mangskog och inte byn Bjurbäcken (som fotografierna på kvinnorna i livstyckena). Kanske har de små byarna uppe i skogen mer finnättlingar än de lite större byarna. I så fall skulle det ev kunna vara en gräns mellan jösse härad dräktområde och Fryksdalens område som går mellan Mangskog och Bjurbäcken.
Slutsats
Jössehäringarnas dräktområde följer inte helt de gränser jag trodde när jag började projektet. Gränserna är mer suddiga och kanske tom mer överlappande än man kan tro. Fryksdalens dräktområde ser ut att ev gå ner lite i Jösse härads norra område där Finnskogen breder ut sig. Någonstans i Mangskog och Gunnarskog ser Jösse härads dräktskick ut att sluta i norr.
I de södra delarna av häradet är gränsen också lite luddig. Nordmarkingarna verkar dela livstycksmodell med Jössehäringarna, men utmärka sig på andra sätt. De bär grå vadmalsrockar istället för de svarta i Jösse, och linnehattarna knyts om med en smal vikt duk ovanpå.
Damerna i Jösse härad utmärks främst av de svarta kjolarna med röda band i kombination med livstycke i vackra yllebrokader samt linnehatt ellerspetshatt.
Herrarna utmärks främst av sina svarta jössehärsrockar, med de typiska kilarna bak i skörtet. Ofta i kombination av randig väst.
”…Den gamla Jössehärads-drägten sålunda: ”Manfolket bära svarta jackor, gjorda på ett eget sätt, med remsor af klädeslistor till midjan, gröna blå eller bruna; stora utsydda skjortkragar, utan halsdukar. Qvinfolken: svart kappa och tröja, gördel om lifvet, beslagen med silfver-, metall- eller tennbrasor, lärfshufva på hufvudet; men pigorna bar hår, flätadt, lindadt med vackra band, som stundom hänga nedåt ryggen, stundom äro hopvalkade som en krans eller krona.” Karlarne byttja ännu sina svarta jackor eller korta rockar af egen snitt, men qvinorna hafva deremot i sednare tider helt och hållet bortlagt sin vackra drägt. Ännu 1810-15 fick man se qvinfolken bära sin national-drägt och sederna voro ännu så rena, att ingen Jössehärads-jänta som ej längre var mö, vågade komma till kyurkan med den röda hufvudbindeln kring håret; ty hon visste då med säkerhet, att de öfriga flickorna skulle offentligen fråntaga henne denna vackra symbol för oskuld. Men sedan Arvika köping blev anlagd, har icke allenast en gränslös lyx spridit sig derifrån,utan och ett förskräckligt sedeförderf.
…Drägten i hela detta härad är svart och sticker bjert utaf emot Nordmarkingens ljusgrå.”
-Från Wemland och Dalsland. Uppteckningar 1845 av Ferdinand Ludvig Borgström.
Det som finns minst av i området är kjolar. Jag hoppas att det kan dyka upp nåon bevarad kjol någonstans. Jag kan inte låta bli att undra om det kan ha funnits fler modeller av kjolar eller om man verkligen bara har använd de svarta kjolarna med röda band?
I huvud taget så är det roligt när det dyker upp plagg man inte känner till, så vet du något som kunde vara av intresse för projektet så får du gärna höra av dig!
”…De utmärka sig fördelaktit framför andra Wermländninar genom en högre kultur, större belefvenhet- utan att ändock förlora något af sin egendomlighet och genom sin snygga klädsel, sina stora ljus och glada bostäder(nästan alltid tvåvåningshus), genom sitt lätta och glada humör, sin vighet och rörlighet- hvarför de och äro oöfverträffliga i polskdansen-, och slutligen genom sin händighet och skicklighet i finare slöjder. Alla dessa egenskaper göra, att detta härads innebyggare anses vara det yppersta folket vester om Clara, och Jössehäringen utgör just typen för en äkta Wermlänning.”
-Från Wemland och Dalsland. Uppteckningar 1845 av Ferdinand Ludvig Borgström.